Det är omöjligt för mig att sluta tänka på det där jävla mötet. Jag tror åtminstone att det är ganska omöjligt. Åtminstone så har jag kommit på mig själv med att bara stå och stirra ut i intet och bara funderat på det. Jag ville ju börja gråta i metron på morgonen pågrund av att mina tankar gled till det ämnet. Känns jävligt jobbigt att inte kunna låta det vara.
Borde ju försöka koncentrera mig på annat än det. Som t.ex. SKOLARBETET.

Att sitta i ett mörkt rum med lugnande musik medan man stryker en liten kille är faktiskt väldigt effektivt om man vill somna mitt på dagen. Bra sömnmedicin. Jag tänkte faktiskt somna idag, men som tur så hann jag inte göra det. Skulle väl ha varit lite svårt att förklara det åt min handledare. :/

Allt går så fort framåt igen.