Jag klarar inte av att lägga ut en bild på mig själv idag. Just nu hatar jag alla bilder på mig själv. Jag hittar något fel i alla bilder. Något litet fel som står ut och jag inte tål. Fel i mig. Kanske det är bara jag som ser felen men då VET jag att det FINNS där.

Jag städar. Städar mitt kaos i mitt rum. Troligen så kommer jag inte hitta någonting på ett par veckor och det skrämmer mig lite.
Mitt egna kaos inom mig växer för varje sekund. Varje liten papperslapp där någon av DE har skrivit någonting får mig att minnas det som var. Den jag var under hela högstadie. Jag var DERAS lilla Emma. Den som DE kunde leka med, ljuga åt och använda. Ta fram som en leksak när DE behövde. Jag gjorde ju inget för att stoppa det.

Jag vill tvätta bort känslan. Men det är ju omöjligt.