I'm back in life. Eller åtminstone på ett sätt. I liv har jag ju varit hela tiden även om det ibland har varit så härligt att jag kunnat dö av lycka. Hela sweeden resan var underbar, även om jag märkte att jag och min kusin inte har mycket gemensamt. Hon var inte hemma mycket på hela den tiden jag var där. Det kändes smått hemskt.

Måndagen. Den kära måndagen var underbar (som jag redan konstaterat ett par gånger.). Jag är lat och orkar igen inte öppna OO för att kopiera in det jag skrev om dagen på kvällen. Men det var bara underbart. Jag önskar att det kunnat vara smått längre.
(Vad sägs om ny J-träff?)

På båten när vi skulle åka till sweeden så var jag dum och svarade i min telefon. Ma ringde och jag som sagt svarade. Hon vill träffas och typ gå på BAR eller KAFFE någonstans. Jag borde ringa henne men jag vill inte göra det.. Jag mår illa av bara tanken att träffa henne på tumanhand. Jag VILL INTE.

Skola snart. Jag tror att jag spyr.