"If the dream ends just about you are about to kiss someone, indicates that you are unsure of how he or she really feels about you. You are looking for some sort of relationship with this person but you are not sure about how to go about achieving it."
http://www.dreammoods.com

Vad roligt att veta. En överraskning indeed.

Jag är lat igen idag. Dessutom så börjar jag blir lite trött. Dessutom borde jag faktiskt ännu klä om mig och tvätta bort sminken och tvätta ansiktet. (fast det går ju där på samma gång som sminket så).

Gud jag kommer spricka av avundsjuka ifall Nera får IA plats på Back Street. Och om hon sen ännu får sommarjobb där så kommer jag skrika och högt. Det skulle bara vara alldeles för fräckt. Jag vill också. Det är så underbart ställe och jag måste verkligen shoppa kläder därifrån någon dag, även om det är jätte dyrt. Nån kjol helt säkert.

Märkte att jag är kär i att gå runt i tygbutik. Det var en massa underbara tyger. Jag är så avundsjuk på Nera som kan sy kläder. Jag har inte tålamod eller talang till det. Tyvärr.

Ögonen åker fast.

Ha det så underbart!

 (vadå linslus?)

(Ah...ja. Yoshiki, alltså han som ligger.)

Har en känsla av att allt kommer falla på mig när som helst. En hemsk känsla och det gör ont. Fick halvpanik när jag inte hittade pappret till uppgiften, med uppiften om vi är riktigt nogranna. Alldeles hemskt. Jag vill göra uppgiften för att få den gjord och över.
Mamma skall hjälpa mej och det blir säkert bra. Imorgon skall det hända.

Dagarna tickar och tickar. Räknar ner till lördagen. Då får jag se mina underbara igen och det blir bra.

och på onsdagen blir det Svenska Talande Klubben igen! :D

Får se om jag skulle våga fråga en viss person med mig.

(från den underbara filmen "Interview with the Vampire")


Åh, gud, bloggen fungerar igen utan problem och jag kan andas igen. ja, man märker väldigt bra hur beroende man är när någonting inte längre fungerar. Det är bara så. Samma ifall dA inte fungerar så får jag små anfall av panik och inte vet vad jag skall göra, även om jag har en massa annat jag kan göra.

Mitt hår är nu nyfärgat. Mera blont. Hur underbart som helst. Nu fick jag nästan lust att blonda hela håret av någon anledning. Men nej det skall nog inte hända ännu åtminstone. Skall väl ha det såhär nu en tid framåt och sedan se.
En dag fick jag ju faktiskt lust att färga håret VITT, bara på grund av ett foto som jag såg på dA. den var så fin. Och dessutom ser ju våran kära Hyde väldigt bra ut i vitt hår. Vi alla älskar honom, ja.

har haft en underbar dag tillsammans med Pigru och Nera. Att bara sitta och prata skit hela dagen är verkligen någonting jag rekomenderar åt allihopa. Okej, nog färgade vi ju hår också men ändå. Pigrus hår blev grönt med lila pannlugg. och mitt fick som sagt mera blont i sig. (Skall nog visa bild så fort jag orkar...haha.)

Fick brev från USA idag. Blev super glad när mamma hämtade brevet till bordet när vi satt och åt pastasallad med flickorna. Ett alldeles underbart brev! Jag blev jätte lycklig!

Klockan är mycket och jag kanske borde gå och sova snart. Kanske.

(bilden är tagen av undertecknad)

och nu har lille jag joinat den gruppen av människor som har en bilddagbok XD: http://emmelemzi.bilddagboken.se/


Jaa jaa jaa. Livet går åt helvete.

(jag? Galen? Vad är det du snackar om riktigt? Har du blivit galen?)


Jag vet inte vad jag håller på med. Jag vet inte varför det känns såhär just nu, men jag vet att det inte känns rätt eller bra. Och det är ganska hemskt, när det kommer till kritan. Det känns definitivt inte bra att jag dagen före filmkvällen blir alldeles underlig. Får en konstig känsla i mig och bara har ångest över någonting. Gör stackars lille Viivi orolig över mig. Henne får jag krama imorgon och det känns helt underbart. Jag saknar henne och alla andra så otroligt mycket just nu.
Jag behöver dem helt enkelt.

Och jag saknar min Nelle så otroligt. Det gör ont. Hon betyder mest i denna värld. Utan henne skulle jag inte finnas. Jag skulle inte vara den jag är nu utan henne. Helt säkert.
I sommar skall jag till Sweeden och då får jag se henne igen. Kan inte vänta.


Såhär idag.

(JA bilden är tagen av undertecknad och är alldeles underbar.)


Tänkte att jag skulle skriva lite såhär fören jag inte mera hinner eftersom det börjar hända saker omkring mig igen. Människor som skall komma hit och sedan skall jag gå med dem vidare. Antagligen blir alkohol inblandat i det och allt möjligt sånt. Jag kommer bli en hel del pankare och såhär. 
La skall komma hit tror jag, åtminstone sa hon så i det senaste telefonsamtalet jag hade med henne och det var inte så länge sedan. 
Calberto skall helt säkert komma hit eftersom han skall hämta hit lite saker. Han skall ju såklart tillbringa natten här eftersom han inte kommer hem mera väldigt sent på natten. 
och det blir jag som får betala allt igen. Eftersom han är pank. Satan.  

Min tid på KP blev inhiberad eftersom hon är sjuk. Personen i telefonen sa att hon skulle säga åt henne att ringa mig sen när hon kommer på jobb igen på måndagen. Kanske det är bra såhär ändå. Vet inte hur tidigt jag kommer stiga upp imorgon. Och om jag minns rätt så skulle min tid ha varit kl. 12.15.


Lite nervositet kan märkas. Joo.

(Uruha fortfarande och jag tror att jag är lite kär.)


Allt är bra och det är lov. Inget kan vara dåligt på ett lov eller hur? På ett lov skall man vara lycklig och sova mycket och göra en massa man inte kan göra på skoldagar. Skriva hundra sidor på alla fanfictions man bara lämnat åt sidan. Göra läsare glada och på samma gång sig själv. Eftersom de gör en lycklig. Det är så.

Och nu skulle man ju kunna tro att jag försöker gömma mitt egna illamående med att skriva en massa skit, men så är det faktiskt inte idag. Jag mår konstigt bra för tillfället även om det känns underligt. Trodde verkligen inte att det skulle kännas såhär ett par sekunder sen. 

Märker nog att jag ibland saknar händer och saker, men jag skall inte tänka på det. Jag saknar närheten. Tryggheten som strålade runt i rummet den stunden. Jag var lycklig och smått panikerad, men det gömde sig ganska bra. Höll sig borta så länge jag hade sällskap. Sen när sällskapet försvann så steg den upp och jag fick svårt att andas. 

Men det var då. Det är i det förflutna. Det är gammalt helt enkelt och jag borde låta det gå. Låta mitt hjärta släppa taget. 

Låta det flyga bort.  

(The GazettE)


Hotta killar oh yees.


Och jag har ju inget att säga för tillfälle utom att jag är kär i Deviantart och sånt. Man kan sitta där i många timmar och bara kolla på underbara foton. Det är bara kärlek helt enkelt.

Har gjort lite på en skoluppgift idag. Det är faktiskt väldigt duktigt. Nog för att jag fick hjälp av assistenten och så, men ändå. Det känns bra att ha någonting gjort och veta hur jag skall fortsätta och så. Skall kolla lite på den imorgon tror jag. Före jag åker till F och festar tillsammans med Nera och Orion. Det blir kul att åka dit. Vaka hela natten och bara ha det kul. :D

Livet leker och går.

hej.

(Urupooon. We all love him.)


Jag kan andas igen, helt påriktigt och det känns så otroligt skönt. Först då när man är nära på att förlora någonting förstår man hur mycket det betyder för en. Och det är så mycket just nu. Så otroligt mycket att det nästan skrämmer.

Det går runt i mitt huvud fortfarande och alla små saker kan leda tillbaka till det på något underligt sätt. Det är lite skrämmande, men jag förstår det. Och jag kan leva med det eftersom jag ibland märker att jag ler i metron utan någon större orsak. Är det inte bra så vet jag inte vad som är bra!

Möte på möte men det blir nog helt bra.

Kan inte vänta på onsdagen.

I suck. Tydligt har jag inte skrivit någonting här på en tid och det är ju lite synd. Mitt huvud är fullt av en massa tankar, fast en hel del är sådant som jag inte riktigt kan skriva ner här. Rädd för att ge ut för mycket av mig själv åt fel personer.

Till pappa idag. Skall försöka skriva där. Får se hur det går.

(HOTTIS! Mickan skickade åt mig. Hon var alldeles fast vid honom och visst fastnade jag oxå.)


Ja, saker händer och går fort. Andas. Borde prata med en viss person och skall väl göra det i något skede.

Jag tycker om livet. INTE. Skolarbete. hahahahahahaah. neejdå inte har jag gjort någonting.

just det.

(oh jaaa. Jag och mitt så vackra mittfinger.)

Rev ner allt det jag hade på väggarna. Nästan åtminstone. På onsdagen. Så nu påminner mina väggar inte mera om allt det gamla. Det som var jag en tid. Nu är jag inte mera den samma personen. Jag har sagt upp kontraktet med en viss person som det ju bara inte fungerade med helt enkelt. Det var denna person som hade lagt upp allt på mina väggar så därför måste dom bort helt enkelt. För att det bara skrek någonting så hemskt och så inte jag. Så jag orkade inte mera med det.

Gamla kontakter tillbaka. Åtminstone en. Lite konstigt fortfarande men jag tror att det börjar bli normalare. Hon var här idag och tittade på film med mig. Det var roligt.
Var och köpte hårfärg. Imorgon skall det bli blonda ränder. yaaay. Nera och Pigru kommer hit efter autograf grejen som även jag skall på.

HagakurexAnti Feminism IMORGON! Så får man hoppa och skrika hur mycket man vill igen. Och njuta.
Hopperligen får jag se Viivi och Narmo och kanske några andra också. Man kan alltid hoppas. Hoppas är ju alltid bra.


Ida, jag tycker om dej helt påriktigt.

(Heath. Han fyllde år idag. Han blir gammal.)

Ibland väljer man fel. Det gör man. Jag kom på att jag visst borde ha åkt till skolan och att jag verkligen skulle ha viljat det, även om jag inte ville det på morgonen. Men det var före jag fick samtalet av Calberto. Han skulle ha viljat ha min sällskap. Han t.o.m. ringde åt mig. Och det är ju någonting som inte händer hemskt ofta, eftersom han är likadan som jag och använder inte telefonen så. Jag skulle ha viljat se honom. Nå en annan dag då antar jag.
Imorgon skall jag till skolan. Börjar tolv så det är skönt.

(Ja jag har ju mina dumma idéer helt enkelt...)


Mina läppar är torra och går sönder var och varannan minut och jag smörjar på Vitalis (som för övrigt doftar jätte gott) eller Bepanthen (som inte smakar hemskt gott). Försöker få dem lite bättre på alla möjliga sätt, för att jag bara hatar torra, sprukna, läppar. Det gör ont.
Det finns en gräns i hur mycket värk en människa tål.

Hade jätte kul i Ekenäs på onsdagen. Calberto kom lite sent och jag hann bli rädd att han inte alls skulle dyka upp även om han sagt att han skulle, men sen dök han upp och jag var lycklig. Han betedde sig som ett litet barn en tid tillsammans med Nera vilket bara var underbart att lyssna på. Jag mådde bra under den tiden och visste att allt skulle vara helt bra. Jag var mig själv. Vi har en underbar Elevkårsstyrelse helt enkelt. 
Det var så kul att sitta i skolans putt-putt-bil på vägen dit och tillbaka och bara prata och flumma tillsammans med I., Nera och Chwexien. Underbara människor allihopa. Fick skratta en hel del. Jag älskar att skratta. Det är så lättande.
Kom väldigt sent hem och var jätte trött efter det, men kul var det ändå.

Skolan går som den går och en dag tänkte jag somna på en timme. hahaha. Och så satt jag i första raden så läraren skulle väldigt snabbt ha sett mig ifall jag verkligen somnat där. Grejt.

Japanskan är underbar fortfarande och blir hela tiden bättre eftersom jag nu börjat prata med en flicka där. Hon är jätte trevlig och kan en massa språk. Hon har en underbar mobil från kina. Jag var alldeles avundsjuk på den. Den var så platt och fin.
Men jag har fortfarande min älskade IPOD. Min baby.

Idag vaknade jag väldigt sent. Klockan var närmare tolv när jag steg upp ur sängen. Hade ingen skola så jag kunde sova ordentligt. Så skönt. Lexa hade åkt till sin praktik så det var bara jag och mamma hemma. Jag åt morgonmål och sedan åkte jag tillsammans med mamma till Kela för att sköta lite saker och sånt, och så att jag ser hur det funkar, sen när jag skall själv börja göra det. Sen gick vi runt i ett par klädbutiker och jag fick ett nytt bälte.
Sen var vi till kiosken och köpte en film. Som vi skall kolla imorgon.
När vi kom hem började jag jobba på mitt skolarbete. Det är gjort och klart så det känns riktigt bra. Jag klarade faktiskt av någonting som har med skolan att göra. Det känns ganska bra.
Tittade på film med Lexa och sedan en film på tv tillsammans med mamma och Lexa. Mamma var glad att jag tvingade henne att se på den efter att hon sett den. Det var kul.

Och för övrigt så måste jag bara tacka Ida för den underbara kommentaren i förra inlägget. TACK ÄLSKLING! You made my day! Jag älskar dig vännen!

(Me. Me. Me. Fick en idé och gick med den.)

Man kan ju börja tänka på en hel del. Var det rätt att jag gjorde exakt så som jag gjorde? Eller borde jag ha gjort på något annat sätt?
Eller sen tar man det bara som det är. Nu gjorde man detta val och man får bara leva med det helt enkelt. Det kan inte hjälpas.

Patetiska jag satt här igår på kvällen och natten. Skrev åt Calberto på msn men han svarade inte. Fick en känsla av stalker så jag slutade med det. Fick senare veta att han inte ens hade varit vid datorn under tiden, utan ute på bar med någon kompis. Och satt där med en viss procent promille i sitt blod.  Nå det förklarade hela saken och jag mådde direkt mycket bättre. Pratade med honom en stund och han råkade nämna det att jag nämnt en gång att jag drömt om honom. Han frågade om jag ville dela med mig eller om det var alldeles för personligt. Som den snälla lilla flicka jag är så berättade jag åt honom om mina två drömmar där han medverkat på ett hörn. Han fick säkert egokick eller någonting liknande.
Jag vet inte om det var rätt av mig att berätta om dem åt honom men nu är det gjort och jag kan helt enkelt inte ta tillbaka det. Att vrida tillbaka tiden är ju en omöjlighet.

Men på något sätt så ångrar jag inte det jag gjorde. Tycker inte att jag behöver ångra mig för det. Han ville veta och jag berättade. Dessutom så hände det ju inget speciellt i det drömmarna eller någonting jag borde gömma ifrån honom. Han är en av de bästa människorna jag vet och jag vill att han skall veta allt om mig. Nå nästan åtminstone.

Han sa att han gillade sin julklapp. :D Det gjorde mej jätte lycklig. Den står på hans bord och vaktar honom. Han har haft den där enda sen han öppnade den. Sött.

Och honom får jag se på onsdagen när vi skall till Ekenäs med Elevkårsstyrelsen. Det blir kul. Måste ta kamera med. Bara för att.

Dessutom så lovade han att komma med mig ifall någon av DEM frågar mig ut på Bar av någon konstig orsak, så nu behöver jag inte oroa mig över det längre. Den paniken är uppklarad.

(Yumehito. Söt som socker helt enkelt)


Jag är väldigt trött och borde verkligen sådär småningom tassa iväg i sängs, eftersom det är vad vanliga människor gör när de är trötta. Man skall sova när man är trött och inte vaka för att skriva blogg eller spela något onödigt internetspel som man blir väldigt fast vid efter en stund. Såna är extremt farliga och borde förbjudas.

Klockan är alldeles för mycket. Usch Usch. Jag älskar japanska helt på riktigt. Det är bara ett så coolt språk. Tycker om japanska timmarna. Dom är coola. Och läraren är väldigt trevlig. Jag är själv även så annorlunda på de timmarna än vad jag är på skolans timmar. Jag är mig själv helt enkelt. mera mig själv åtminstone. Det är ett litet framsteg helt tydligt. Yay.

Träffade Je idag på arbis. Det var lite konstigt men även väldigt kul. Har inte sett henne på jättelänge och hon tänkte inte känna igen mig, fast hon tittade två gånger på mig. x) Det var något riktigt extra. Inte tänkte jag heller känna igen henne riktigt först men sen så kom jag på varför hon såg så bekant ut.
Stod och pratade med henne en stund eftersom jag var lite tidig. Fick veta att hon jobbar där varje torsdag. Så jag kommer få se henne oftare. Det är kul. :D


Nu skall jag sova.

(hahahahahahahahaaaaa. Ja man måste verkligen lära sig att skratta åt sig själv. Det var nyårsafton och Pigru lekte med min kamera)

Vadå...det enda jag gjort idag är suttit hemma och inte gjort någonting fiffigt alls. Tänkte på kvällen att jag skulle städa idag men åt rumpan gick ju det. För att jag var för lat för att börja. Smarta jag. Är trött fast jag har sovit helt okej. Ja, idag vaknade jag ju inte klockan 7:30. JAG HAR SOVIT. Men ändå är jag trött som fan.
Jag har tittat på Gilmore Girls idag. Mamma sa att det kommer och jag tänkte att jag har väl inget bättre att göra. Det är ett väldigt bra program. Jag gillar det.

Har glömt när jag skulle till KP och prata så jag får väl ta och skicka sms och fråga.

Skolan börjar snart igen. Hjälp. Panik. Små panik åtminstone.

Men imorgon har jag ingen skola. YESSS!!!

(Bilden är tagen av mej på julaftonen.)

Någon skjuter nyårsraketer där ute. Känns underligt att fortfarande höra sådana. Dumma småbarn som leker så stora och tror att de är någoting för att de vågar skjuta lite nyårsraketer. Hoppas någonting dåligt händer så att de lär sig en läxa. Annars lär de sig aldrig att det inte är så smart. Inte ser de ju på nyheter och hör om alla som blivit blinda för att en nyårsraket inte åkt åt rätt håll. En nyårsraket kan man inte riktigt alltid lita på.

Nyårsraketer fick ju såklart mig att tänka på nyåret, vilket igen fick mig att åka tillbaka till inte förra men då  förra nyåret. Jag hade så otroligt roligt då med Hipsu. Jag veet, att jag säger det hela tiden. Allt var så lätt och bra under den tiden. Jag var yngre och visste inte allt om världens hemskheter. Jag var så naiv, blåögd helt enkelt. Och nu pratar jag ju inte om att jag har blåa ögon, vilket jag har. Allt var bra och allt skulle fortsätta vara bra tills världen går under eller jag får kärleksproblem.
Nej, jag har inte ännu heller fått några stora kärleksproblem och jag byter inte partner som sockor heller. Och nej, jag kysser ju verkligen inte alla killar jag träffar på. USCH. Bara tanken får mig att må konstigt.
(och nu är det ingen röd tråd i detta mera men det struntar jag i). Visst jag medger att jag har problem och lever lite jobbigt just nu. Men jag måste bara leva vidare.

Som Ulrika sa så är det så att när man är på botten så finns det bara en väg att gå. UPP. Där har vi det. Vägen går uppåt och jag skall försöka låta det gå upp även. För det vill jag verkligen.

(Mana. (ja, det behövs ingen mer förklaring på bilden helt enkelt))

Vaknade alldeles för tidigt eftersom jag fick veta att jag inte alls behövdes hos småbarnen och det gör mig lite trött. Och inte alls bara lite. Har inte ätit någonting ännu så borde väl snart gå och äta. På samma gång skulle jag och lillbrorssan titta på wrestling eftersom vi är lite efter. Sånt är det.

Mår helt okej just nu. Inga stora paniker just nu. Inga problem. Bara lungt. Tystnad i mitt huvud helt enkelt. (ja man kan ju alltid hoppas och önska)