(Ah...ja. Yoshiki, alltså han som ligger.)

Har en känsla av att allt kommer falla på mig när som helst. En hemsk känsla och det gör ont. Fick halvpanik när jag inte hittade pappret till uppgiften, med uppiften om vi är riktigt nogranna. Alldeles hemskt. Jag vill göra uppgiften för att få den gjord och över.
Mamma skall hjälpa mej och det blir säkert bra. Imorgon skall det hända.

Dagarna tickar och tickar. Räknar ner till lördagen. Då får jag se mina underbara igen och det blir bra.

och på onsdagen blir det Svenska Talande Klubben igen! :D

Får se om jag skulle våga fråga en viss person med mig.