Det känns ganska otroligt fortfarande. Stora the GazettE har stått och spelat på lilla Tavastias minimala scen. Och jag var där och såg dem.

Helt otroligt helt enkelt.

Jag blev alldeles paff när de stegade in på scen och sedan började spela. Jag gråter av att tänka på det.

Kai log åt oss. Och sa att han älskar oss.

Det var en av de bästa konserterna jag varit på. Och sällskapet var även av det bästa slaget. Och jag fick igen vara den som plockar alla gråtande människor från golvet.

Jag är lycklig.

Njut av den bilden eftersom jag inte bryr mig alls. Jag skäms inte över någonting. Jag håller på att gå i bitar, men på ett bra sätt. The GazettE är redan i Finland och Ruki har setts i stan. Skrämmande att tänka att jag just nu är i samma land som ett av de bästa bänden i denna värld. Hela min kropp skakar och det kommer inte att bli bättre imorgon. Bara värre helt enkelt.

Kommer att stiga upp tidigt och gå i duschen och sen till stan så det kommer antagligen inget blogginlägg fören på kvällen men ni får överleva. Tänka på mig som sitter framför Tavastia och kramar alla som kommer i närheten.

Skakningar.

Kärlek.

the GazettE spelar i mina öron.

Underbarhet.