Blev Vicesekreterare i Elevkårsstyrelsen. Calle berätta det åt mig igår i ett sms. Själv blev han Ordförande vilket jag hade väldigt roligt åt en stund. Kunde ju i inte skratta högt eftersom Lillebror låg och sov i rummet bredvid och väggarna är jävligt tunna. Allt hörs igenom. 
Jag berätta åt Calle att jag inte var sjuk. Ville att han skulle veta sanningen. Det kändes så jävla fel att ljuga åt honom när han var så snäll mot mig. Han är en ängel. Det kändes bra att "prata" med honom igår på kvällen.  Det känns bra att veta att jag kan prata med honom om allt. Jag är lycklig att jag fått lära känna honom.
Alla andra tror ju fortfarande att jag är sjuk. Vet inte om jag borde berätta åt dem sanningen alls. Antagligen skulle det vara bättre att vara ärlig, men jag vet inte om de bryr sig. Jag vet inte. (Ifall du Ch läser detta. Förlåt.)

Jag har skit i huvudet. Eller så känns det.
Jag grät igår. När jag "pratade" med Calle. Ville inte säga det åt honom, fast jag för en sekund övervägde saken, men kom sedan på att det kanske inte är så viktigt för honom att veta. Jag vet inte om det var bra tårar eller dåliga. Kanske det var lite blandat.

Skall till pappa idag. Skulle inte orka, men måste. Skall antagligen spela Bowling på lördangen, vet inte om jag riktigt skulle orka göra det. Får se. Även om lillebror halshugger mig om jag inte följer med.

Ellen. Om du läser detta. Förlåt. Jag älskar dig.