(Måste allvarligt vara årets underbaraste bild. Underbara allihopa. The GazettE.)


Nyår igen. Tänker fortfarande på förra nyåret, men jag tänker inte låta det dra ner mig. Pigru är påväg hit och det är kul. Får gå efter henne från stationen om en timme typ. Och så skall det drickas coca cola och ätas chips och allmänt flumma. JAAAA!

Har tittat på RENT idag med mamma. Flashbacks från Hoggyträffen när vi satt i det lilla rummet och tittade på RENT. Sjöng med. Underbart. Mamma gillade den. Och jag bara avgudar filmen helt enkelt.

Och så smäller det där ute alldeles förskräckligt. Varför kan man inte spara dem till midnatt istället? Jag förstår inte människor ibland.


Ja just det. Inga nyårslöften för min del. Jag orkar inte stressa över sådana.

(Det är Yoshiki. Han skall starta bänd med bla. Gackt och andra människor. Han var en gång i tiden X Japans trummist. Väldigt talangfull människa. Och så vacker.)


Ja just det. Planerna gick åt helvete helt enkelt. Ingen fest och ingenting på nyåret. Sjukdom i familjen. Orions syster har flunssa. Okej, man kan inget åt det. Lite synd är det nog, men jag var ju ändå inte helt säker på om jag skulle gå dit eller inte. Känns för konstigt just nu och jag är inte säker på om jag skulle ha klarat av människokontakt och socialitet för tillfället. Kanske har jag suttit ensam hemma alldeles för mycket på senaste tiden, vem vet sen egentligen svaret.

Men visst jag har bara suttit hemma hela dagen. Tyckt lite synd om mig själv och varit på en nostalgitripp. Rolig sak den här nostalgi. NEJ. Inte alls. Man blir för det mesta bara nedstämd. Gah. Jag blir galen. Jag kommer få en fin nyårsafton. Sitter här hemma med radion på och tycker synd om mig själv. Hahahahahahah. Patetiskt helt enkelt. Men vad kan man åt det. JA JUST DET. Man kan ju GÖRA NÅGONTING åt saken.
Men orka nu sen göra något.


Hellre sitter man och gråter i ett hörn eller hur?

Noo. Och jag som trodde att jag skulle vara lycklig och inte må dåligt när jag var med någon annan. FelFelFel. Mitt i träffen igår så började jag må dåligt. Kändes hemskt och jag hade svårt att vara där. Men ändå så hade jag nog roligt. Ibland. Visst jag älskar alla människorna. Dom är så underbara.
Att sitta i McDonalds var kul. Även om jag träffade på kusinen och Freddu där. Kusinen var så irriterande och ville inte försvinna. Frågade hela tiden var Lexa var och jag sa att jag inte vet. Jag hänger inte med min egna bror så hemskt ofta. (fick senare veta att Lexa satt hemma)
Satt i famnen på människor. Viivis för det mesta. HON BET MIG I AXELN! :o
Pigru hoppade på mig när jag låg på golvet och skrev i Neras vänbok. Hon låg där en stund och jag bara fnissade. I'm THÖ fnitterflicka!

Mera träffar. JAAA. Nästa kommer vara hos Pigru. Övernattning och allt. En massa filmer och stuff. Yayness!

(och denna bild har ju inget att göra med någonting, utom att den är skitunderbar och jag är kär i den)

Och nu tror jag att jag har gjort någonting helt konstigt igen. Visst det gör jag ju varje dag, men ändå. Jag joinade penpalworld. Vet inte om det var smart eller så men det kan ju alltid bli kul. Blev bara intresserad när Pigru nämnde det när jag var hos henne, så jag tänkte att jag skulle kolla upp det. Och nu har jag gjort det. Får se vad det blir av det.

Sitter här och lyssnar på min nya Tori Amos cd och bara är. Andas. Försöker att skuffa undan all konstig känsla ur min kropp. All gråt. Tårar. Vet inte om det går så bra, men man kan ju alltid önska och hoppas på det. Jag vill må bra imorgon. Har en känsla av att jag kommer göra det vad jag än gör eftersom jag alltid mår bra när jag inte är ensam. konstigt nog. Det bara är så och jag kom på det här en dag. Så imorgon kommer jag att vara lycklig så länge jag är med Viivi, Nera, Pigru, Narmo och resten av gänget som skall vara där. Känns underbart. Måste komma ihåg att ta med kameran.


Tittade på FRIENDS idag med Lexa. Struntade i att sitta på datorn och bara satte mig vid tvn där Lexa satt och tittade. Jag skrattade. Kändes härligt. Jag oroade mig inte för nästan någonting under den tiden som jag satt där. Hur underbart som helst. Borde göra om det.

Dessutom borde jag verkligen städa nån dag. Mitt rum mår inte bra längre och är verkligen i behov av städning. Får se om det blir någonting av det någon dag.

Jag hatar denna känsla som plötsligt fyllde mitt inre. Jag fick plötsligt lust att bara kasta mig på sängen och gråta ögonen ur mig, ändå så har jag inte ännu gjort det. ännu. Kanske det skulle vara det rätta att göra? Att bara låta tårarna rinna nerför mina kinder. Gråta ut allt som skall ut och sedan kunna andas igen. Men vad om jag inte vill det? Vad om jag inte vill gråta längre? Vad om jag påriktigt vill ändras? Bli annorlunda. Bli lyckligare. Bli en bättre människa än det jag har varit. Nu är jag alldeles för svag och låter alla trampa över mig, fortfarande. Jag låter DEM fortfarande påverka mig även om jag trodde att jag var över DEM. Mitt förflutna var bakom mig, men nej det var den ju inte alls. Den är fortfarande här i min närhet. Påminner ständigt om sin närvaro. Jag orkar inte med det.
Jag hatar detta mer än någonting annat. Igen denna känsla. Jag trodde att jag hade blivit annorlunda. Bättre. Tydligen så hade jag så fel.

Nåja nu är julen över. Fick en massa roligt. Orkar inte räkna upp allt nu. Allt kommer nog ändå att nämnas vid något tillfälle så det är ingen skillnad.
Lyssnar på Depeche Mode. Mår okej. Jag borde inte alls sitta och tänka på saker eftersom då blir jag bara nedstämd.

Nej nu skall man vara lycklig. och nu skall jag åka till stan och träffa Pigru.

(skrev mycket och så försvann det. Fuck.)

JULEN.
Jträffen förra året. Jag saknar dem jag inte har sett sen dess. Helt massor. Ni är allihopa väldigt kära för mig. Kom ihåg det!
Julklappar. materialister är vi allihopa. Medge det åt dig själv. Alla vill vi ju ha julklappar. Helst dyra och stora. Och så kan man skryta åt sina vänner om hur bra julklappar man fått när man kommer till skolan igen. Jo, jag medger att jag vill ha julklappar, men jag vet att jag inte får hemskt dyra eller stora klappar. Eller en mycket, men jag är okej med det. Dessutom vet jag ganska mycket av det jag får redan. Så är det alltid i vår familj. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara.
Familjen. Fira julen tillsammans med ens familj. Det gör väl de flesta av oss eller hur? Åtminstone vi gör det. Kommer ha hela familjen samlad hos oss detta år. Vi är varannat år hos pappa och varannat år här. Det är kul.
Pepparkakor. JA! Älskarälskarälskar! Det skall bakas imorgon för att jag tvingade mamma att köpa deg åt mig. Lexa skall väl också baka med mig. syskonpepparkaksbakningsstund! (herregud långt ord) det blir helt superroligt. (och jag lovar att inte börja kasta runt deg på alla väggar O:)) Det är ingen jul utan pepparkakor ju! 
Jultårtor. Det skall även bakas imorgon. Slurp. Skall inte alls äta bra mat imorgon. Skall leva på godsaker och verkligen inte tänka på mina linjer överhuvudtaget. Nu skall det ätas och sedan efter julen börja banta eller något. 
Julkalender. Har inte haft någon julkalender detta år, men har varit med i att skriva en tillsammans med Nera. Har haft väldigt roligt i processen och fått en hel del skratt och perversa grejs. Men har nog även fått jobba för den. I slutändan har jag haft lite block och det har inte fungerat alls nästan. Förlåt Nera för det. För att du har måsta jobba helt jättemycket pågrund av mig. Jag är jätte ledsen! Du har gjort en massa jobb och du är bara underbar! I love you! 


Och detta var mitt julinlägg. Kommer antagligen inte att skriva ett imorgon, hinner antagligen inte, men vi får se. Allt kan hända.

(och nu märker ni alla att jag tog bort lösenbehovet. Jag struntar i den.) 

Joo sähär kan man visst se ut. Ser sådär duktig ut på något sätt. som om jag skulle vara den som får saker att hända snabbt och sånt. Kanske det är ryggsäcken som inte syns hemskt mycket på denna bild men som finns där ändå. Saker existerar fast de inte syns.
Jullov äntligen. Känns skönt, men ändå så har jag redan börjat oroa mig över utgångspunkten som skall vara klar 2 dagar efter jullovet. Var det inte så att jag inte skulle få uppgifter under jullovet? Var det inte så att jag skulle få ha ett ordentligt lov utan att måsta stressa sönder mig själv? Var det inte så vi bestämde på mötet?
Mamma sa det åt läraren och de andra. Hon visste att jag ville det. Att jag behövde det. Men vad nu då? Skall jag börja stressa och gråta när saker inte går?

Jag hatar detta. Jag bara hatar detta. Helt enkelt. Så är det.


Jag bara önskar att jag var tillbaka i Sweeden. Där var jag stressfri. Jag behövde inte tänka på skolsaker och sådant skit. Jag kunde bara njuta av allt det roliga och personerna.

Och såhär ser man ut utan en natts sömn och huvudvärk. Flummigt till max och underbart. (och jag är tråkig och orkar inte kopiera in det jag skrev om träffen sådär i allmänhet.) Träffen var alldeles underbar. Alla var underbara. Älskar dem allihopa. Världens underbaraste varelser.

Denna dagen har väl gått bra antar jag. Skolan var väl som den alltid är, är lite ledsen att jag missade Nera helt totallt. Men jag fick ringa åt henne så abstinensen ble lite mindre. Yay. Timmarna var nog intressanta men för mycket timmar på en dag. Samma ämne dessutom. kul. Nej.

Fick läsa högt åt Mikaela från Linda Skugges bok som jag håller på och läser. Det var nästan kul. Maj lyssnade oxå när jag satt i klassen och läste. Hon skrattade ibland och det var kul. Det var lite skrämmande när Mikaela började plötsligt prata med mig. inte brukar hon prata med mig. Jag brukar få vara i fred. Men nejdå, inte idag. Just så.

Jul snart. min hjärna fattar inte riktigt. Jullov snart. SKÖNT. Älskar. Jag vill ha lov hela tiden.

Sitter här och har Sofia på msn. Ja, jag pratar med henne. Jag vet inte varför. Känns lite weird att prata med henne. Jag  vet inte ens om jag gillar henne eller om jag hatar henne. Jag har inte bestämt mig riktigt.
Vad kan man när en säger att hon inte skulle ha klarat av högstadie utan mig?
Förvirrad.
Tänka på högstadie tiden och ryser. Vill inte. Det var en hemsk tid när jag inte var någonting alls. Jag hade ingen egen vilja. Gick bara med strömmen.
Blev förälskad i varje kille som lite ens pratade med mig. Patetiskt.

att sånhänt idag.

"Show me, show me, show me how you do that trick, the one that makes me scream, she said, the one that makes me laugh, she said, threw her arms around my neck.


EMZI! YOU'RE COMING IN TWO DAYS! *jump*


And found myself alone, alone, alone above a raging sea, that stole the only girl I loved, and drowned her deep inside of me.

YOU'RE THE ONLY GIRL I LOVED! *dramatic pose* Okay, not, I love plenty of girls but none in that way. Not in the way I love you either, you're my sister, for christ's sake. *kiss temple* We share a God damn brain, don't tell me we ain't connected somehow. Awwwh, hoggy, dying. *sniff* Remember? We sat by the big computer in my house. Hoggyvibbar. Calling us. You were so pretty with that hair, I loved that hair colour. Oh, and I still have the keyring. xD Ah, I love you. You'll've slept on my floor before this week is over. Wicked. xD

Anyways, Emzi love. Ain't she gorgeous? *throw kisses at everyone*"
//Nelle


Man kan verkligen bli överlycklig av ord. Av sånadär ord. När man vet att personen menar alla ord hon säger. Hon skulle aldrig ljuga åt mig. Eller hur?
Höll på att dö när jag mårkte detdär på X3m. Blev så rörd, så lycklig att jag tänkte spricka. Men sedan bestämde jag mig för att hållas ihop ännu en tid. På lördagen kan jag gå sönder för då har jag någon som kan limma fast mig igen. Jag kan verkligen inte alls vänta på att få träffa min syster igen. Saknar henne så otroligt myki, även om jag har henne på msn så är det annorlunda på något sätt. Jag saknar kramarna. Jag behöver kramar.

Denna dag har varit realtivt bra. Joo mina skoltimmar gick hur bra som helst och allt sådant. Weei. Vet inte vad jag skulle göra utan Leonie. Jag skulle vara i problem och antagligen hittas på en wc inlåst ganska ofta tror jag.  Fick sitta i Elevkårsrummet och knarka Riesen och läsa Linda Skugges bok. Och såklart använda datorn där emellanåt. Hur roligt som helst.  
Mötet var roligt. Som vanligt. Fick sitta bredvid Calle och det var nu inga problem alls. Det var roligt. Han telefon började vibrera i hans ficka vilket såklart fick mig att börja fnittra hysteriskt. Det var roligt.
Efter mötet så möblera vi om med Alexandra och Calle. Nu är rummet mycket finare än det var. Skulle vara roligt att se hur andra människor reagerar när de ser det. :D Men tyvärr så tror jag att jag missar det. Men sånt är livet och det får jag leva med.

Imorgon skall jag snabbt och söka och betala min biljett och sedan gå via en Anttila och köpa en tom cd så att jag får gjort det. Och sen blir det väl att packa lite och sedan att fara iväg till båten och sveariket! YAYNESS! Kan inte vänta på att få träffa allihopa igen! Och alla andra hoggymänniskorna. Det är en massa människor. :/ Nästan lite skrämmande.

Hoho. Nu skall jag fortsätta skriva på Julkalendern.

Och så sitter man här och stirrar på skärmen, på orden utan att påriktigt läsa. Man kan inte alls koncentrera sig. Det är en omöjligheternas omöjlighet. Aldrig. Kan inte. Orkar inte bry sig. Ingenting av orden är riktigt viktiga.

Min hjärna är helt huller om buller. Mina tankar...jaa, jag vet inte.
Min mage är alldeles upp och ner. Och på ett sätt vet jag exakt varför men ändå så känns det så konstigt.
Min kropp vill skaka. Jag vill gråta.

Jag bryr mig inte alls mera om det att han inte var i tid. Det som då var så stor grej är ingenting längre. Betyder inget. nada. Jag var så besviken på honom. Var så sur. Ville gråta på vägen till lillängeln o lillkillen.


Känns overkligt. Så konstigt. Hade jag väntat mig att något som detta skulle hända? NEJ herregud aldrig. Jag hade för längesen gett upp hoppet om det.

Men det hände. Vad var så speciellt med denna gång? Inget hände ju förra gången vi låg där och väntade att småbarnen skulle somna.

Men igår.

Det enda jag gjorde var rörde hans fot med min. Han hade armen om mig. Jag ritade med mitt finger på hans arm, sakta. Han andades i mitt öra.
Hans hand flyttade upp till mitt hår...ansikte...och så plötsligt var hans läppar mot mina. Hans tunga. Hans läppar mitt öra.

Efter en stund steg vi upp och gick ner. Satte oss i soffan. Han hade armarna om mig.
Han steg upp och skulle ut och röka. En snabb puss.

Hela jag skakade. Mina ben ville inte bära.

Han kom tillbaka och så satt vi där en stund. Gjorde någonting. Jag städade.
Dessutom låg vi en stund i soffan. Han höll i mig så att jag inte skulle falla i golvet.

Han lagade in pizzan i ugnen. När den var klar frågade han om jag vill ha. Jag sa joo och följde efter till köket.
Jag minns hans armar om mig och hans läppar mot min hals.
Jag gjorde någonting, vad är inte viktigt, det han sa är viktigt: "Jag stör dig." Jag flinade och sa nej.

Så åt vi och såg på någonting. Japansk serie. Väntade på att föräldrarna skulle komma hem.

De kom och hon var lite full. Berättade att ifall vi gifter oss så vill hon ha tillbaka pengarna av oss. Hon vill inte betala för att vi får vara tillsammans.

Påvägen hem skrattade jag åt det. Han oxå. Hans arm runt mej.

Vi kom hem och var tysta. Han satte på min dator (den jag skriver på). Han drog ner mig i hans famn. Jag skrattade att stolen går sönder. Han kysste mig.

Jag satt vid datorn. Han satte sig på soffans armstöd bakom mig och lade armarna om mig.

Jag minns att han stod bakom mig och lyfte mitt ansikte mot honom. Och kysste.

Sista kyssen var när vi skulle sova. Han även gav mig en puss på kinden och viskade "God Natt".


Det är nu en timme och 11 minuter sen han åkte iväg med metron.

Jag kan inte tänka klart.

Jag. Börjar undra vad jag egentligen är. VEM är jag. Vad vill jag med mitt liv egentligen? Jag menar det känns som om det enda jag gör är följer efter vad alla andra tycker att jag skall göra.
Om läraren säger: nej inte skall du nu paniker någo.
Så jag är ju direkt...joo joo nej jag skall inte alls.
Samma med när de vill att jag skall fortsätta mina studier och inte bara sluta.
Såklart att Emzi håller helt med och tycker precis likadant.
Efteråt börjar jag tänka på att är det sen heller rätt.
Jag är helt råddig och vet ingenting mera. Helt märkbart.

Julklappar köpta idag. Några åtminstone. Yayness. Och jag fick morgondagens kapitel skrivet och allt. Jag är så duktigt.

Det var kul att se Julie igen. Hon var så underbar. Hon ÄR så underbar. Jag blir alltid så glad när jag ser henne. Hennes personlighet bara lyser. Att få höra henne sjunga var bara underbart. Började tänka på första gången vi träffades. Det var i Muncca. När vi satt i gungorna och hon började sjunga. Och när jag fick höra hennes demo när vi satt hemma hos hennes pappa. Det var en underbar dag. Jag skrattade så mycket.
Hon är så viktigt.

Just nu känns saker och ting ganska okej. Vet inte riktigt varför. Kanske för att jag börjar bli mer och mer säker på vad jag vill göra med mitt liv. Vad jag vill bli. Vad jag vill jobba med. Som sagt så var ju det jag nu gör inget för mig. Så nu har jag tänkt lite mera på saker och ting, men ändå är ju allt inte helt klappat och klart ens i mitt huvud. Jag måste få det först färdigt där uppe och sen kan jag börja få ut det åt såna som behöver veta det. För att sedan kunna hjälpa mig med nästa steg antar jag. Vi får se hur det blir.

Har suttit nästan fastklistrad på DeviantArt hela dagen. har fått en del kommentarer och sånt. Och Pageviews. Vilket bara får mig att hoppa av glädje som en liten flicka. hihi. Men det är så kul. Och där finns så otroligt duktiga personer att man har inte sett på maken. Man blir så avundsjuk i vissa fall.

Mamma kommer hem snart. Härligt. På måndag är hon hemma igen. Skönt.

Jag skyller på det att jag har nu inte sovit alls på hela natten. Därför den där väldigt onödiga bilden. Men ack så kul den är.
Ja som jag just sa så har lilla jag faktiskt inte sovit alls. Vilket borde väl göra mig helt super trött, men nej säger jag. det är jag inte alls. Inte det minsta.
jag är faktiskt helt förvirrad.

Satt ut loftisjulkalendern idag. Jag fick äran att göra det. wow. Coolt.

Hur låter foto och webbdesign?