Joo sähär kan man visst se ut. Ser sådär duktig ut på något sätt. som om jag skulle vara den som får saker att hända snabbt och sånt. Kanske det är ryggsäcken som inte syns hemskt mycket på denna bild men som finns där ändå. Saker existerar fast de inte syns.
Jullov äntligen. Känns skönt, men ändå så har jag redan börjat oroa mig över utgångspunkten som skall vara klar 2 dagar efter jullovet. Var det inte så att jag inte skulle få uppgifter under jullovet? Var det inte så att jag skulle få ha ett ordentligt lov utan att måsta stressa sönder mig själv? Var det inte så vi bestämde på mötet?
Mamma sa det åt läraren och de andra. Hon visste att jag ville det. Att jag behövde det. Men vad nu då? Skall jag börja stressa och gråta när saker inte går?

Jag hatar detta. Jag bara hatar detta. Helt enkelt. Så är det.


Jag bara önskar att jag var tillbaka i Sweeden. Där var jag stressfri. Jag behövde inte tänka på skolsaker och sådant skit. Jag kunde bara njuta av allt det roliga och personerna.