Att jag nångång har sett ut sådär skrämmer mig själv lite just nu. Borde jag skämmas ögonen ur mig? JA. Borde jag undra hur i hela friden jag kunde gå klädd i helsvart och långa ärmar mitt i sommaren? JA. 

Det var den tiden då jag vägrade att gå i kjol och nästan vägrade gå i korta ärmar. Kände mig naken på något sätt och det kändes inte alls bra. Alla undrade nog hur jag kunde gå klädd i så mycket när det var så otroligt varmt. Jag bara kunde. 

Det var inte så svårt. 

Nuförtiden har jag dock inga problem i att gå med korta ärmar. Även om jag fortfarande hatar mina armar ibland, och ibland väldigt mycket. Nej, inte för att de skulle vara fulla av en massa sår och grejer utan för det att jag har väldigt håriga armar. Jag vet att de går att få bort håren, men varje gång det kommer på tal på något sätt så fnyser mamma högt och tycker att det är det dummaste hon hört. 

Så jag struntar i det.

Och nu har jag allvarligt börjat älska peruker och skulle definitivt vilja prova att gå med en sådan. Undrar var jag skulle kunna få tag på en snygg peruk i detta land?