(ne just det fråga verkligen inte)

man tror att NU börjar livet påriktigt. NU börjar det verkligen hända någonting. Men sen går det i glvet med ett pang och man bara önskar att man inte hade låtit hoppet åka så högt upp. Spara på lite hopp. Spara på sig själv. Inte ta allt på en gång. Inte döda allt med ett krash. För då går man sönder helt och hållet. I bitar för evigt. Inget annat.
Det var det misstaget jag gjorde. Lät mitt hopp åka upp och så kom det även ner med en hård fart, inte kul alls. Jag önskar att jag inte hade gjort det, men man kan ju inte dra tillbaka tiden. Jag tror att det har vi redan konstaterat ett par gånger tidigare. Tiden går ej att vrida tillbaka.

jag vill gråta och jag vill inte gråta på samma gång. Är det möjligt?