Jag är fortfarande alldeles kär i den där. Den är gjord av CCG. Underbara människa.

Jag är trött. Man skall verkligen komma ihåg att ställa alla klockor till vintertid fören man sätter på väckning. Nu har jag vaknat kl. 5 bara pågrund av det. Känns lite tragiskt men jag överlever väl nog. 

Måste hitta en bra bild och sedan beställa tid till frisören. Här skall det klippas och färgas. 
Först måste jag till en bibba och printa ut bilden med färg. 

Jaajaa. 

Det är omöjligt för mig att sluta tänka på det där jävla mötet. Jag tror åtminstone att det är ganska omöjligt. Åtminstone så har jag kommit på mig själv med att bara stå och stirra ut i intet och bara funderat på det. Jag ville ju börja gråta i metron på morgonen pågrund av att mina tankar gled till det ämnet. Känns jävligt jobbigt att inte kunna låta det vara.
Borde ju försöka koncentrera mig på annat än det. Som t.ex. SKOLARBETET.

Att sitta i ett mörkt rum med lugnande musik medan man stryker en liten kille är faktiskt väldigt effektivt om man vill somna mitt på dagen. Bra sömnmedicin. Jag tänkte faktiskt somna idag, men som tur så hann jag inte göra det. Skulle väl ha varit lite svårt att förklara det åt min handledare. :/

Allt går så fort framåt igen.

Bou. Ancafe. Nästan det sötaste i denna värld.
Hur skulle man kunna gissa att det där är en man och att han är över 20 år?!

Kanske jag faktiskt kunde skriva ett ordentligt inlägg oxå, tillsammans med förra som bara är en bild.
Jag mår konstigt bra just nu. Trodde att jag skulle gå riktigt sönder när HON ringde och jag igen var så dum att jag gick och svarade i telefonen.
(när man talar om trollen...)
Men jag antar att det att jag hade en jävligt bra dag igår och kommer att ha en härlig dag imorgon fick mig att hållas ihop. Jag vet själv att jag verkligen inte är ensam längre. Jag har vänner som bryr sig och är där för mig. Det är underbart.



Jag kan inte längre säga att jag saknar det som var. Jag vet inte riktigt vad jag hade då. Hade jag ens någonting att sakna? Jag har ju allting mycket bättre nu. Enligt mig själv. Även om det faktist känns jobbigare ibland så tror jag ändå har det bra.

Vänner, bekanta. Även om jag träffat dem via datorn så är de väldigt kära för mig. Allihopa.
Jag behöver er alla.

Gårdagen var bara underbar. Kramar. Hand i hand. Perfekt.

Object of drooling nr. 1 at the moment.

Detta har varit en väldigt underlig dag.
Jag hatar att bara sitta hemma och tänka.

Jag är rädd för dem.

Mina tankar.

Jag tror att jag med ganska stor procents säkerhet kan säga att jag var lyckligare förut. Allt var antagligen en hel del enklare under vissa perioder av mitt liv, nu känns det konstigt. Allt känns sådär ihoppackat och jobbigt. I behov av upppackning, men jag vet inte om jag är färdig att ta itu med allt det där ännu. Jag vet inte ens om jag vill det. Behöver jag? Måste jag?
Antagligen är svaret ja.
(det var ju det jag var rädd för.)
Min dröm finns i huvudet och jag kan inte glömma den. Har börjat tänka på det ifall den hade någon mening. Borde jag göra någonting åt den saken som drömmen handlade om? Men jag vet inte om jag vågar.
Bryr jag mej ens?

(Du räcker
och blir
över)

Kändes roligt att gå i stan idag. Kändes som om alla alternativa hade blivit uppdragna ur sina hål och gångar. Det var underbart att se det. Det får mig att vilja slösa en massa pengar på en massa kläder för att kunna klä mig likadant hela tiden. Nu äger jag ju inte tillräkligt med alternativa kläder så att jag skulle kunna göra det, men jag hoppas att jag nån dag kan göra det.

Såg Ce vid Backstreet.

Att sånt idag.

Fredagen den 13:e. varför är alla så jävla rädda för denna dag? Det är faktiskt inte någonting som händer, även om man skulle tro att det skulle kunna hända. Alla paranoida människor som låser in sig i sina lägenheter och vågar inte stiga upp ur sina sängar bara för att det är fredagen den 13:e.

Det är bara en dag som alla andra jävla dagar. Det är inget annat än en dag.

allt kan man hitta

Jag vaknade upp med halsont och magen upp och ner men det var bara dålig tur att det skulle hända just på denna dag. Annars har dagen faktiskt varit helt bra. (okej, nej jag gillade inte att gå till kiosken och köpa cancerstickor, men det tar vi inte upp)

Jag har helt säkert väldens härligaste handledare. Hon är så ungdomlig och galen att det är underbart! Precis sånt jag gillar. jag behöver precis en sån person i min närhet för att våga göra mera.

Veckoslut. Skönt. :D

Mår ganska bra just nu. Halsen är lite sjuk fortfarande, men jag överlever.

Skönt att inte vara i skolan.

Jag hatar drömmar. Drömmar som inte går i upplevelse. Mardrömmar. Sanna mardrömmar. Sånt som bara skrämmer upp en och man vet inte vad man skall göra. Tårar i drömmen. Jag slipper aldrig mina tårar. Helt tydligt.

Kärleksproblem. Inte mina utan kompisars. Tröttande. Men man måste ju lyssna och försöka hjälpa.

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ÄLSKLING!

Du betyder.

Jag älskar dig.

Jag undrar hur denna dag kommer se ut. Eftersom lilla jag har IA första dagen och måste åka jättelång väg bara för att jag kom hem redan igår fast jag skulle ha kunnat stanna hos pappa och inte ha lika lång väg. Men jag behövde komma hem. Behövde rita min idé ordentligt. (vilket jag gjorde, och jag vet inte om jag gillar den)

Hur i hela friden har jag lyckats missa Uruhas sexighet? I don't get it. Jag menar, jag har ju sett honom på bild och olika videoklipp fast hur många gånger och först NU så slår det mig?!

Köpte Evanescence nyaste på lördagen. Den är bara underbar.

Borde visst börja gå snart...

Skola. Idag. Som tur så behöver jag inte se mina klasskamrater. Har inte såna krafter för tillfället. Jag orkar bara inte. Undrar om någon har saknat mig denna vecka...jag skall nog inte hålla andan.
Jag har inte M blockad mera. Jag bryr mig inte längre. Inte kommer hon ändå att börja prata med mig. Inte har hon någonting att säga åt mig och precis samma har jag åt henne. Det är ett avslutat kapitel.

He's love.

Miyavi. Största egot i världen. Underbara pojke.

Man gör ibland saker som bara borde låtas bli, men man kan ju inte ta tillbaka det som är gjort.
Skolkat från skolan bara för att jag inte orkade åka. Blah.
Är jag smart?

Nej, verkligen inte.