Man gör ibland saker som bara borde låtas bli, men man kan ju inte ta tillbaka det som är gjort.
Skolkat från skolan bara för att jag inte orkade åka. Blah.
Är jag smart?

Nej, verkligen inte.

Denna dag har varit väldigt tröttande måste jag säga. Inte kanske fysiskt men psykiskt tröttande. Grät inne hos kuratorn när vi hade möte om min framtid och skolgång. Min klasslärare var där och assistenten. Det var jätte jobbigt att sitta där och svara på frågor när tårarna bara rann och det var svårt att prata.
Kändes hemskt.
Kändes hemskt.

Jag är så jävla känslig.

Jag går sönder när man rör vid mig. Jag känner det.

Jag vill inte.

Så söt bild som jag sparade för åratal sen och la ut nångång oxå.
Jag mår ganska bra för tillfället. andas hela tiden och försöker klara av skolan åtminstone en tid framåt. Jag vill inte ge upp ännu utan försöka fortsätta hela tiden.

Jag gör mitt bästa.

Så idag är det skoldags. Okej, inte riktigt men jag måste ändå gå till skolan. GAH. Hatar sånahär överraskningar!

Nu har hon börjat läsa alla blogginlägg jag skriver på ______ och jag vet inte varför. Det skrämmer mig lite. Eftersom jag vet inte hur jag skall vara eller vad jag kan skriva utan att hon skall bli ännu mer arg och hata mig ännu mera.
Jag vet inte. Vad är det hon väntar att jag skall skriva? Någonting om henne? Om det som hände?
Om det är en förklaring på varför jag gjorde som jag gjorde så kan hon få vänta ganska länge. Jag vet inte om jag orkar skriva dit det pånytt när den redan en gång gick och fick problem så allt försvann.

Just då kändes allt bara piss och det var ju därför jag stängde av telefonen och inte svarade i den. För att jag inte orkade med någon. Familjen måste jag ju orka med på något sätt, dem slipper jag inte i första hand.

Jag söndrade mitt hjärta på en dag. MITT FEL.